En del jagar bollar. Han jagar rättvisa. Drivs av spirulina, styrd av rättvisa." chapter 1

I den glittrande futuristiska staden Neo-Greenville, där skyskraporna nådde molnen och luften alltid doftade lätt av ozon (och ibland nygräddade våfflor), levde vår grönskande hjälte: Kapten Klorofyll. Han var en ståtlig Boxer, med en haka som kunde smälta is och ögon som blixtrade av både intelligens och en omättlig aptit på… ja, egentligen allt, men mest spirulina.

En solig onsdagsmorgon, som började med hans sedvanliga, energigivande spirulina-smoothie (som han drack med ett sugrör stort nog för en brandslang), hördes ett desperat tjut från stadens bageri. "Min tårta! Min prisbelönta broccoli- och morotstårta är borta!" ropade Bagerichefen Berit, en kvinna vars hår alltid satt i en perfekt veteflätad bulle.

Kapten Klorofyll, som just var på väg att patrullera stadsparken (mest för att se om det fanns några ekorrar att hälsa på), hörde larmet. Hans spirulina-sensorer, som han hade i sin kappa (och som mest reagerade på utsläpp av enzymer från fermenterad kål, men ändå), visade på ett plötsligt sug efter… något sött och nyttigt. Han aktiverade sina "Gröna tass-boosters" och zoomade iväg mot bageriet.

På brottsplatsen möttes han av total förvirring. Ingen hade sett något! Ingen, förutom en liten Yorkshireterrier vid namn Pippin som pekade med tassen mot en hög med spirulinapulver. "Det luktar… grönt!" väste Pippin, som själv var en stor konnässör av hälsokost, om än mest i form av smulor från Berits fullkornskakor.

Kapten Klorofyll rynkade nosen. Spirulina? Det var hans domän! Någon försökte imitera honom! Men vem skulle stjäla en broccoli- och morotstårta och lämna spirulina som ledtråd? Det var absurt! Han aktiverade sin ”Super-sniff”-funktion, som förstärkts av år av intensivt spirulina-intag. Han följde spåret av subtila morotsdofter, en gnutta broccolipulver och, märkligt nog, en svag ton av… mandelspån?

Spåret ledde honom genom gränder, över hustak och slutligen till den ökända "Kattklubbens HQ" – en gammal container på stadens soptipp. Kapten Klorofyll smög in genom en glipa. Där, mitt i ett möte med ett dussin katter med ögonbindlar och små fedorahattar, satt ingen mindre än hans ärkefiende: den slugt lurvige Professor Pälsklös!

Professor Pälsklös, en kal katt som alltid bar en lila sidenrock, satt och tuggade triumferande på en stor bit av den försvunna tårtan. Mellan tuggorna utbrast han: "MUAHAHAHA! Äntligen har jag knäckt koden! Den perfekta kombinationen av nyttighet och utsökt smak! Med den här tårtan ska jag… host host… jag ska erövra världen… med en perfekt balanserad kost!"

Kapten Klorofyll kunde inte tro sina ögon. Professor Pälsklös ville inte förstöra världen, han ville förbättra världshälsan med en tårta! Det var… oväntat.

"Pälsklös!" röt Kapten Klorofyll, och hans röst fick containern att vibrera. "Den tårtan tillhör Berit! Och du har förolämpat spirulinans goda namn genom att lämna ut spår efter den! Varför skulle du göra det?"

Professor Pälsklös, med morotsbitar fastnade i mustaschen, svarade med ett sardoniskt flin: "Men Kapten Klorofyll! Du är ju så förutsägbar! Jag visste att du skulle älska att jaga en tjuv som lämnar spirulinaspår! Och jag behövde bara lite inspiration till mitt eget, revolutionerande… super-hälsosamma recept! Jag visste att du skulle komma så att jag kunde visa upp min skapelse!"

Innan Kapten Klorofyll ens hann reagera, kastade Pälsklös en liten bit tårta mot honom. Reflexmässigt snappade Kapten Klorofyll den i luften. Smaken… åh, smaken! Den var oväntat god. Kanske inte lika kraftfull som ren spirulina, men ändå.

Efter en kort, men intensiv diskussion (som mest bestod av att Kapten Klorofyll morrade lite och Professor Pälsklös försökte pracka på honom en broschyr om "balanserad kost för superhjältar"), gick Pälsklös med på att lämna tillbaka resten av tårtan. Men bara om Kapten Klorofyll erkände att den var "förvånansvärt näringsrik för en katt".

Så, Kapten Klorofyll återlämnade den lite skamfilade tårtan till Bagerichef Berit, som var överlycklig (trots att hon muttrade om "kattmatsliknande eftersmak"). Professor Pälsklös fick en officiell varning för "olaga tårt-snatter och dålig marknadsföring av spirulina".

Och Kapten Klorofyll? Han återvände till sitt spirulina-förråd, nu med en ny uppskattning för variation – även om han fortfarande tyckte att den rena, oförfalskade spirulinan var den sanna supermaten. Och så slutade dagen i Neo-Greenville, där hjälten räddade dagen från en något oväntad skurk, och alla lärde sig att även skurkar kan ha en förkärlek för hälsosamma bakverk. 

När lugnet åter lagt sig över Neo-Greenville och Kapten Klorofyll precis ska ta dagens sista, välförtjänta klunk av sin spirulina-extrakt, vibrerar hans Hälso-Halsband till med ett skarpt, rött sken.

​Han råkar kasta en blick på den broschyr som Professor Pälsklös tryckte i hans tass tidigare under dagen. På baksidan, dold under en kladdig fläck av morotsglasyr, framträder en rad kryptiska symboler och en kemisk formel som får hans intelligenta Boxer-ögon att vidgas i förvåning.

​Det var inte bara ett recept på tårta. Det var en ritning.

​Längst ner på sidan står det skrivet med en elegant, lila piktstilsstil:

​"Tårtan var bara testet, Kapten. Den verkliga ingrediensen finns gömd i stadens vattenreservoar. När solen går ner imorgon kommer hela Neo-Greenville att bli... lite mer 'luddiga' än de räknat med."

​Kapten Klorofyll rusar mot fönstret och ser ut över staden. Är det bara en synvilla, eller har de stolta ekarna i stadsparken plötsligt börjat slå ut i en onaturlig, lila nyans? Och varför börjar hans egna boosters att pipa om "kritisk pälstillväxt"?